Historik

Brantevik, som är beläget vid Skånes sydostkust, var Österlenkustens yngsta fiskeläge.
Den första kända bosättningen på Brantevik ägde rum år 1755.
Fisket blev av naturliga skäl den första och viktigaste näringen.
Redan under början av 1800-talet kompletterades fisket med handel av fiskprodukter och spannmål. Transporterna skedde med de större fiskebåtarna. Returfrakterna bestod i regel av ved och andra träprodukter.
I mitten av 1800-talet övergick man mer och mer till större fartyg, huvudsakligen jakter och galeaser. Därmed tog man det avgörande steget in i sjöfartsnäringen.
Trots att man på Brantevik inte hade någon hamn som var lämpad för sjöfart, ökade såväl antalet fartyg som fartygens storlek.
År 1871 bildade man Sjöassuransföreningen Hoppet, avsedd att assurera på Brantevik hemmahörande fartyg, som vid detta tillfälle uppgick till 23 fartyg. Antalet fartyg ökade snabbt för att år 1899 uppgå till 118 fartyg, varav samtliga var segelfartyg.
Det påstås att Brantevik då hade landets största segelfartygsflotta.
Efter hand minskade antalet fartyg.
År 1959 såldes de sista fartygen.
Assuransföreningen upphörde med verksamheten år 1955.

Året efter ombildades föreningen till en stiftelse, kallad Stiftelsen Hoppet, som drev verksamheten som sjöfartsmuseum och sedemera även som fiskemuseum.

År 1924 lät Sjöassuransföreningen Hoppet uppföra en egen byggnad, som placerades på den tomt, där Branteviks första skola varit belägen.